Jag är så himla glad. Upptiningen av vårt sista embryo från frysen gick vägen. Det befruktade ägget överlevde proceduren och alla 7 celler hängde med. Embryologen tyckte att ägget/embryot såg piggt ut. Åh, det kändes som högsta betyg i mina öron. Nu hoppas jag innerligt att den påbörjade utvecklingen fortsätter, att blodet uteblir och att vi får ett tydligt plus på stickan i februari. Hoppas, hoppas, hoppas!!!

Micke är ute med några kompisar ikväll. Själv halvligger jag redan i soffan och har inte tänkt göra något annat på hela kvällen. Tills motsatsen bevisas är jag gravid och det känns bra.

Jag är så galet upprörd på Västerbottens läns landstings vård av ofrivilligt barnlösa och överläkaren Håkan Lindström. Speciellt upprörd blir jag när jag läser de vassa inlägg om landstingets vård som Johanna Mannung skriver i sin blogg Inte utan min åsikt. Håkan har hittat på många idiotiska regler, som t.ex. denna. Det värsta är att reglerna riskerar att bli permanenta p.g.a. beslut som väntas tas vid Norrlandstingens möte i slutet av februari. Var med ni också och kämpa för Bättre vård till ofrivilligt barnlösa i Norrland!

Ägglossningstestet slog om till glad gubbe idag. Det betyder att jag ägglossar idag eller i morgon. Upptining av fryst embryo samt insättning kommer nog att bli på fredag. Tills dess kommer jag att hålla tummarna hårt för att vårt sista embryo ska överleva alla hinder!

I början av veckan blev jag kollad av min läkare på IVF-kliniken och instruerad att börja med ÄL-tester igår på cykeldag 15. Jag tror att de kommer att ge utslag på måndag eller tisdag. Jag har ju fått så väldigt sena ägglossningar. Vi får se hur det blir denna gång. FET är planerad att ske i slutet på kommande vecka.

Läkaren har också instruerat mig hur jag ska göra dessa ÄL-tester. Han säger att de bör ske på dagens andra toabesök och inte direkt efter att jag klivit upp på morgonen. Jag ska hålla mig minst 2 timmar, och helst 4, innan. Troligen sker den riktiga ägglossningen under dygnet efter.

Jag har mycket svårt att se mig själv för mitt inre tillsammans med ett barn som är mitt. Det är väl konstigt med tanke på hur mycket av min energi som går åt till att önska/drömma/hoppas/kämpa för att få barn? Frågor kretsar i mitt huvud; borde jag kämpa mer för att se måla upp den målbilden i mitt huvud och kommer det att hjälpa mig?

Jag undrar hur det egentligen kommer att kännas när jag får barn. Helga beskriver det som att en tjugokilos ryggsäck lyftes av hennes rygg. Är det den bördan jag bär på? I så fall skulle det förklara min ständiga trötthet.

Såklart blev det inte något barn tillverkat under denna jul heller. Jag och maken har svurit långa ramsor och sörjt. Vi är så in i märgen trötta på att kämpa för att få barn. Det positiva är att IVF-kliniken har öppnat igen och att vi kan sätta in vårt sista embryo från frysen under denna cykel. Idag är det cykeldag 6 och med tanke på de senaste ägglossningarna så är det nog dags för insättning tidigast om två veckor. Vi får se.

Snön faller i kopiösa mängder. Den har fallit i ett par dagar nu och den bara fortsätter och fortsätter. I förrgår skottade mannen hela uppfarten. Igår skottade jag. Först en timme på morgon innan jag cyklade till jobbet (tack och lov var det hyfsat nyplogat på gatorna) och sedan en timme efter att jag kommit hem från. 120 minuter av aktiv snöskottning satte sina spår på min kropp. Idag värker musklerna ordentligt. Det är både behagligt, en påminnelse om att jag varit duktig som skottat, och samtidigt väldigt tröttande. Fastän jag har varit ledig från jobbet idag och egentligen bara städat lite, skrivit handlingslista, handlat och bakat kaka i långpanna till jobbets fredagsfika (det är min tur att bjuda denna vecka), så blev jag helt knäckt efteråt. När Micke kom hem från jobbet låg jag raklång i soffan och kände mig eländig. Tur att träningsvärk alltid går över!

Det är inte bara mina muskler som värker. Jag har mensvärk också. Kroppen signalerar att det är dags för mens när som helst. Jag önskar så att ägglossningen som jag hade för nästan två veckor sedan ska ha gett resultat. Att vi ska få ett litet mirakel om nio månader som kanske tillverkades på självaste julafton. Men i stället för hopp har jag ett hjärta som värker.

Här kommer en sammanfattning av mitt 2011.

Januari
Micke reste till USA för en två-veckors jobbkurs och jag överraskade honom med att förbereda ett rum i källaren för att bli filmrum. Jag gjorde förberedelser inför vår köksrenovering. Mådde inte bra och sökte hjälp utan att få det. Åkte på arbetsresa till Paris och blev ordentligt förkyld.

Februari
Starten av köksrenoveringen. Micke tog ledigt från jobbet en vecka och slet ut gamla köket tillsammans med svärfar, tog bort två väggar och rev ut gamla golvet. Jag kände mig nervös och kunde knappt sova.

Vi levde i dammet i flera veckor, åt micromat och såg TV i källaren. Micke och slet hårt med att förbereda för och lägga nya köksgolvet. Vi fick snickarhjälp för att flytta och byta altandörren. I sista minuten levererades äntligen köket. Samtidigt med renoveringen var vi båda förkylda var sin sväng, jag påbörjade medicinering för IVF nr 2, jag sökte en annan tjänst på jobbet som jag fick, samt att jag blev heltidssjukskriven ett tag. Jag hann dessutom fylla 30 år mitt i kaoset.

Mars
Återgick till jobbet på 50 % i mitten av mars och började på min nya tjänst.

Genomgick ägguttag (IVF 2) och fick tillbaka ett fint embryo. Ruvartiden kändes lång och jobbig. Vi anlitade snickare, VVS:are och elektriker för att komma någon vart med köket och vips hade vi skåp och rinnande vatten igen. Jag och Micke fortsatte att kämpa med köksrenoveringen. Det var många, och ibland svåra, val samt alldeles för många arbetstimmar kvar.

April
Fick ett känslomässigt jobbigt avslag av Försäkringskassan. Var otroligt förvirrad när jag fick blödningar samtidigt som graviditetstesten visade positivt. Lämnade massor av prover och åkte in på många VUL. Ovissheten kändes som psykisk tortyr. Fick en stor blödning som jag trodde var ett missfall. Tröttheten och illamåendet höll i sig efteråt.

Maj
Började jobba heltid igen och mådde tjyvens. Komplikationerna från IVF nr 2 fick äntligen ett avslut. Överklagade avslaget från Försäkringskassan. Micke reste iväg till USA igen på kurs i två veckor. Jag testade en ny längd på mitt hår. Tog en skön weekend i Sundsvall tillsammans med mannen, bodde på spa-hotell, handlade på IKEA och Micke blev med motorcykel.

Juni
Möblerade och ställde i ordning matrummet och köket efter renoveringen. Upplevde en tidig värmebölja hemma och hoppades förgäves på att en spontan graviditet skett. Var på läkarbesök på IVF-kliniken, planerade för IVF nr 3 och fick höra att “missfallet” i april troligen var ett utomkvedshavandeskap (?!). Tog ut tidig semester, med start veckan innan midsommar och åkte iväg till Azorerna på bröllopsresa.

Juli
Jag upplevde min mest kravfyllda sommar någonsin. Micke och jag började byta fasad på husets utbyggnad + hjälp av svärfar att byta två fönster, och insåg besviket att vi inte hinner färdigt under semestern. Köpte ved och byggde vedförvaring. Tömde vardagsrummet på skrot och fixade i ordning rummet med nya soffor. Fick spännande bloggbesök.

Augusti
Påbörjade medicineringen inför IVF nr 3. Micke åkte till USA på kurs i två veckor (tredje gången) och vår ett-årliga bröllopsdag firades på separata håll. Jag led av mycket oro för hur min kropp svarade på IVF-medicinerna. Fick nästan stressa med att hinna plocka äpplen och bär i trädgården. Försäkringskassan trilskades igen och jag skrev återigen en överklagan. Försökte hitta en kravlös hobby att sysselsätta mig med och fann att jag tycker örhängestillverkning är roligt.

September
Började den obligatoriska föräldrautbildningen för adoption. Micke hade jättemycket att göra på jobbet och jag kände mig påverkad av hans stress. Genomgick ägguttag (IVF 3) och fick tillbaka ett fint embryo. Två veckor senare visade det sig att behandlingen misslyckats. En viktig vän för mig flyttade till USA och vi höll kontakt via mail och Skype.

Oktober
Gick ner i arbetstid till 80% på jobbet och funderade mycket över hur jag och Micke spenderar vår tid. Blev moster till lilla Kerstin.

Gick ut i TV och kritiserade landstingsvården för ofrivilligt barnlösa i Norrland och startade en namninsamling på Facebook för att förbättra vården. Arbetade i trädgården, tog bl.a. bort två tallar och satte upp ljusslingor i ena lönnen. Kände mig ovanligt trött.

November
Jag fick flera tillfällen att umgås med familj och släkt vilket jag njöt av. Bl.a. pappa och systerdottern Kerstin firades vid två olika tillfällen. Vi fick ett embryo insatt som tidigare varit fryst, s.k. frysförsök (FET) och jag försökte sysselsätta mig för att glömma bort ruvningen. Det blev en hel del örhängen tillverkade. Arbetsresa till Uppsala. Testade den s.k. matkassen.

December
Vårt första frysförsök misslyckas. Livet kändes obeskrivligt tungt och meningslöst. Jag fortsatte kampen för bättre vård till ofrivilligt barnlösa och var med i en artikel i lokaltidningen. Försökte vila upp mig genom att ta ut semesterdagar före jul och släppa på kraven.

I backspegeln ser jag 2011 som det i särklass värsta året i mitt liv. Jag har aldrig tidigare mått så dåligt och känt en sådan smutsig och tung hopplöshet. Min spådom för ett år sedan visade sig vara klockren. Inte borde väl 2012 kunna bli värre?