Jag vill inte klaga för jag har egentligen ett helt underbart jobb. Men alltså… det har inte varit roligt att jobba de senaste veckorna. Ja, flytten och bröllopsplanerandet har väl gjort sitt för att sänka min motivation en aning på jobbet. Men dessutom tampas vi med att byggnaden som jag sitter i har klassats som sjukt hus och att avdelningen planerar för en flytt ut ur byggnaden som bara skjuts framåt i tiden. Det senaste budet ligger tre år fram i tiden. Tre år!!! Övriga verksamheter i byggnaden har redan flyttat ut. Den senaste veckan bröts strömmen i byggnaden (p.g.a. planerat underhåll tre veckor framöver) och vi har fått ström till våra uttag på kontoren via någon slags tillfällig lösning. En lösning som inte medgav att ventilation fungerade… alls. Jag har alltså suttit sedan måndag morgon i ett sjukt hus utan ventilation. Det blev instängd frän luft på någon timma. Blä… Tack vare klagomål från vårat skyddsombud drogs några kablar om i eftermiddags så att ventilationen startade igen. Tur, annars vet jag inte hur jag skulle kunna få något gjort på dagarna.

Mitt kontor i morse

Det är inte så lätt att ha fönstret öppet för vädring när det dessutom byggs på båda sidorna om huset. Nedanför mitt kontor ska det bli en ambulansinfart och på framsidan av huset blir det en helt ny öppen yta med gångbanor och cykelparkeringar. Det blir säkert jättefint när det är klart, men bullret är inte nådigt.

Fikarummet som ligger mittemot mitt kontor

Jag är så nådigt trött på buller nu. Funderar på att ta med mig öronproppar till jobbet i morgon.

Medan Micke var borta på svensexa i lördags åkte jag tillsammans med syrran och hennes familj till mamma. Det var såå skönt att komma ut dit och lämna all bröllopsplanering och alla flyttförberedelser för en dag.

En ytterligare bonus, förutom att träffa familjen, var att få gosa med min älskade systerson Henry. Han blir bara charmigare och charmigare. Hans kinder är helt otroligt goda att pussa på. Yum!

Mammas hund Elza var i farten som vanligt med sina upptåg. Här försöker hon överlista tennisbollen i korgen.

Elza – tennisbollen: 1-0

Vi tog en kort promenad till tomten där brorsan håller på att bygga en stuga. Vi blev mycket imponerade av hur långt han har kommit och hur proffsigt det ser ut.

Vi tog med oss ritningen och kunde ana på ett ungefär hur resultatet kommer att bli (med en stor klick fantasi).

Medan vi var borta lagade mamma potatisgratäng. Tillsammans med sallad och det goda köttet som Anders & Håkan grillade blev det en supergod middag. Tyvärr försvann solen precis när vi satte oss ned för att äta så det blev lite kyligt.

Kvällen avslutades med tårta eftersom mamma fyller år nu i veckan. Sedan åkte vi hemåt till stan.

Det har minst sagt varit en tuff helg för min blivande man. Igår kväll var Micke bjuden till en kompis för att bara “grilla lite” men fick en svensexa i miniatyr av två kompisar. Bland annat fick han tydligen i uppdrag att måla en tavla föreställande mig och honom. Han som aldrig målat med akryl tidigare. Den hoppas jag få se på bröllopet! Jag hann dock bli orolig att han skulle vakna bakis idag…

I morse vid 10 fick nämligen Micke ett mobilsamtal (fejkat) från en okänd man som berättade att han sett Mickes bil på området och att den såg bränd ut. Genom fönstret kunde han bekräfta att bilen inte stod på vår parkeringsplats. Gulp… Han såg ut att bli en aning chockad. Troligen blev han även orolig eftersom jag hade lurat i honom att vi skulle köra till min mamma och hjälpa henne att bära möbler hela dagen, hehe. Men då han kom ut på parkeringen och letade efter bilen, mötte hans vänner upp och “kidnappade” honom. Ännu en svensexa!

Medan en väska med ombyte snabbt packades ihop, medgav han att han var lite nervös över vad han skulle bli utklädd till. Jag hoppas verkligen att han har haft en superkul dag hittills och att han får en ännu roligare kväll. Jag förväntar mig inte att han kommer hem förrän lååångt in på småtimmarna. :-)

Jag är så glad för min barndomsvän Ulrika som har fått en så söt liten familj och nu siktar de mot bröllop. Jag har blivit totalt blödig för sådant sedan jag själv började planera. Får tårar i ögonen för nästan ingenting. Grattis Ulrika!

Fick tips i veckan om en fotograf som gör konstnärliga foton med hjälp av röntgen. Det blir annorlunda och många gånger väldigt vackra foton. Passar ju såna som mig, haha! Lyssna på honom på YouTube:

Efter mycket funderande beställde vi äntligen min blivande vigselring på Kjellins guld igår, samma butik som vi köpte förlovningsringarna från. Helt plötsligt kändes bröllopet väldigt verkligt och nära. Hihi! Micke ville inte ha någon ytterligare ring utan nöjer sig med att gravera in vigseldatumet bredvid förlovningsdagen med ett hjärta emellan.

Foto: Smycka.se

Vigselringen kommer att se ut som Tea från Classic-serien, men med en ensam fyrkantig sten i stället för fem stycken. Designen känns stilren och klassisk. Förhoppningsvis en ring som jag inte kommer att tröttna på. :-) Jag tycker verkligen att prinsesslipade diamanter är supersnygga! Vi kommer att smälta in eget guld så jag vet inte än vad den kommer att kosta oss. Men billigt är det minsann inte med guldringar. Ringen har samma rundning och höjd som förlovningsringen så jag tror att de kommer bli snygga ihop. Jag längtar till dagen då vi får ta på oss ringarna permanent.

Idag har jag haft min kära vän Frida över på fika. Hon har skapat lugn bland mina förvirrade tankar. Jag och Micke tycker nämligen inte att det räcker att med att förlova oss och flytta till hus under 2010 — utan vi har dessutom tänkt att klämma in ett bröllop innan det blir höst. Bröllopet har vi planerat länge (sedan i februari), men att husflytten skulle ske endast ett par veckor innan var inte riktigt enligt planen… Frida, som själv gifte sig för ca 1,5 år sedan, hade många bra synpunkter och tips att dela med sig av.

Inbjudningarna hamnade i den gula postlådan i maj. Nu är det ingen återvändo. Jag och Micke funderar, planerar, kliar oss i huvudet och har fjärilar i magen. Men framför allt längtar vi. Det kommer bli vårt livs roligaste fest!

Min gammelmormor Doris dog plötsligt två dagar innan syrran gifte sig. Det var inget konstigt. Hon hann bli 94 år och levde egentligen alldeles för länge. Vi var alla en aning lättade att hon inte behövde lida längre i sin gamla kropp. Men det var nog lite dålig tajmning för mamma som var mitt uppe i bröllopsförberedelserna just då. Mamma växte upp med min gammelmormor som sin mamma så det var ju så klart många känslor inblandade. Begravningen hölls igår eftermiddag.

Endast tre veckor innan gammelmormor dog hann jag ta ett fem-generationsfoto av syrran och hennes lilla Henry, mamma, mormor och gammelmormor. Det blir ett fint minne att ha kvar. Tanken på att de hann bli fem generationer tycker jag är svindlande…

Ceremonin hölls i kapellet på Sandbacka.

Tur att söta syrran och Henry var med och piggade upp stämningen.

Henry log och skrattade sig igenom de sorgliga psalmerna. Lilla skrutten — som har de goaste små fötterna någonsin!

Efteråt åt vi god mat och fikade hos Tage på Backen. Solen strålade och allas humör likaså. Här är mamma och Henry.

Nu är datum för flytten bestämt. Det blir lördagen om tre veckor. Shit så snart! Alla som vill hjälpa till är välkomna. Får dessutom inte glömma att fixa eftersändning av posten… och packa ännu mera… och dessutom planerar vi inför en ännu större händelse i augusti. Var tar tiden vägen egentligen?