Idag går jag in i vecka 8. Det känns som ännu en seger då jag vet att flera bekanta som fått missfall fick det i vecka 7. Jag hoppas så mycket att det lilla embryot ska fortsätta utvecklas och må bra. De kommande dagarna utvecklar hen fingrar och tår och kan vifta på sina armbågsförsedda armar. Häftigt!

Jag ska testa att låta bli åksjuketabletterna eftersom jag blir så orolig när jag knappt mår illa. Det är verkligen en jobbig ovisshet just nu. Jag längtar tills ultraljudet är gjort om 6 dagar.

Helgen har varit trevlig. Mannen rensade bort sly och gjorde framsteg i trädgården. Jag befann mig mest inne i min gravidbubbla med trötthet, illamående och nedräkning till VUL. Igår tog vi tillsammans med min bonuspappa ner en fullvuxen björk. Det var läskigt och spännande. Hade trädet tippat åt det motsatta hållet hade grannen blivit hemlös. Turligt nog gjorde den inte det. På kvällen åkte vi ut i naturen med några vänner och grillade söndagsmiddag bestående av korv, potatissallad och våfflor (gräddade i ett järn på öppen eld). Tro det eller ej, men de var goda!

Åksjukepiller och digestivkex har blivit mina vänner. 8 dagar kvar till ultraljudet.

Nu verkar illamåendet vara här med besked. De senaste dagarna har känslan suttit i hela dagen och bara varierat i styrka. Jag känner mig bakis varje dag. Det börjar kännas jobbigt trots att det är en klockren bekräftelse på att jag troligen fortfarande är gravid. Jag önskar självklart inget annat, men däremot skulle graviditeten väldigt gärna få bekräfta sig genom andra symptom. Varför inte rosa bröst eller en gravidskylt på magen?

10 dagar kvar till ultraljudet.

Idag går jag in i vecka 7 (alltså 6+0) och det känns väldigt bra. Jag känner mig ofta trött, speciellt på kvällarna och illamåendet varierar från dag till dag. Igår och idag har illamåendet hängt med större delen av dagen. Jag hoppas att det är tecken på att någon där inne i magen fortfarande lever.

13 dagar kvar till ultraljudet!

Jag har inte sovit något vidare denna vecka och de senaste dagarna har tröttheten gett sig tillkänna med besked. Jag kände mig riktigt bakis hela gårdagen. Är ofta svagt illamående med huvudvärk, speciellt då jag är aktiv. Brösten är ömma då och då, men symptomen går upp och ner. Den lilla larven ska vara ca 4 mm lång nu och ha ett hjärta som börjar slå. Alltså, är inte det fantastiskt att något som är så pyttelitet redan har ett tickande hjärta? Det hjärtat måste ju vara hur mini som helst. Pratar vi tiondelar av en millimeter eller kanske ännu mindre? Helt otroligt!

Morgonens snöfall har äntligen övergått till regn. Hurra! Morgondagens sol kommer att vara mycket efterlängtad.

Sedär, tur att jag inte tog bort snöredskapen efter senaste snöfallet. Nu varnar SMHI för 5 cm blötsnö fram till lördag eftermiddag. Vi som precis fått nästintill snöfritt på tomten. Suck..!

Nu har jag pratat med en sköterska på IVF-kliniken och fått en bokad tid för läkarbesök och tidigt ultraljud. Vi ska dit på eftermiddagen tisdag den 22:a maj. Alltså om ungefär tre veckor. Det känns som enormt många dagar och minuter bort. Jisses, vad vi kommer att längta och vara nervösa för denna dag. Om allt går som det ska kommer jag att vara i slutet av vecka 8 då. Då borde man kunna se ett tydligt litet embryo på ca 1,5-2 cm med ett pumpande hjärta. (Eller två!) Sköterskan räknade och fick fram den 2 januari för beräknad födsel.

Jag känner mig inte särskilt gravid i kroppen. Brösten ömmar bara lite grann ibland, jag mår lite tjuvens på eftermiddagarna – speciellt innan jag har fått i mig middag, och det värker i livmodertrakten då och då – oftast när jag rör på mig och börjar flåsa. Jag trodde att en graviditet skulle kännas tydligare. Men jag njuter massor av att kunna konstatera att vi fått flera positiva gravtest och att jag inte har några blödningar. Det känns riktigt bra.

Idag har jag testdag i IVF-behandling nr 4. Morgonens graviditetstest ser minst lika fint ut som fredagens. Jag kan inte låta bli utan är bara tvungen att bjuda er på ännu en bild (den är dessutom klickbar). Äntligen har jag fått uppleva en testdag med plus och utan blod. Det känns som en stor seger! Strecket ser dessutom ut att vara mycket starkare än det var förra gången i mars 2011. Kom igen lilla foster, klamra dig fast och väx dig stor! Enligt min beräkningar borde jag gå in i vecka 6 i morgon. Det är den veckan som hjärtat börjar slå. Pirrigt!