Tur i oturen

Jag har haft två frustrerade dagar på jobbet. Det hela började i går förmiddag då jag bad någon på IT-avdelningen att hjälpa mig med min bärbara dator som jag använder på kontoret. Den har varit bitvis krånglat med mig. Troligen p.g.a. att den var begagnad då jag fick den och har haft många användare innan mig. Den lokala hårddisken var i princip fullproppad hur jag än försökte rensa bort onödiga filer. IT-killen lovade mig att han kunde installera om operativsystemet remote och ha datorn färdig efter lunch. Vad trevligt och bekvämt att de inte ens behöver hämta den, tänkte jag nöjt.

Men sedan ringer han mig en timma senare, när jag precis hade satt mig ner med min goda lunchlåda, och säger att han misstänker att det är problem med installationen. Det visade sig att datorn inte ville starta alls efteråt. Därefter frågar han mig om jag kan vänta en vecka tills han kommer till Umeå och kan hjälpa mig. Va, vad tror han?! Jag använder ju min dator typ 95 % av arbetstiden. Efter det trista beskedet gick jag hem tidigare från jobbet, sur och grinig, och tänkte – ska jag inte kunna jobba vid en vettig dator på en hel vecka? Men i eftermiddag, efter mycket om och men, fick jag till slut byta ut min gamla dator mot en nyare bärbar. En annan IT-kille installerade den en timma innan jag gick hem idag. Gissa om jag blev glad! :-)