Tålamod är en dygd

Idag känner jag för att gnälla lite i bloggen. Jag känner mig så eländig med min jobbiga förkylning. Jag tyckte att jag hade varit duktig som vilade hemma hela helgen efter den febriga juldagen. Inte förrän i måndags gick jag utanför ytterdörren. Men då blev jag kanske lite för ivrig och tog ut mig för mycket. Tålamod är en dygd som jag inte helt och hållet besitter. Idag snyter jag tjockt gult snor ur näsan och dessutom har jag tappat rösten och kan bara kraxa lite ynkligt. Micke skrattade åt mina patetiska försök att prata i morse. Det är liksom ingen idé…

I måndags tog jag och Micke bilen ner på stan. Jag ville gärna höra Idolerna sjunga så jag drog med Micke till MVG-gallerian. Där var det fullproppat med folk så vi ställde oss direkt vid utgången. Vi såg ingenting av scenen men fick klart och tydligt höra Calle, Tove och Erik sjunga några av de populäraste låtarna från Idol-tiden. Det var verkligen njutbart, speciellt då Erik sjöng Is It True. Oh, my God… Örongodis. En stund senare lyckades jag få en glimt av hela gänget då jag trängde mig förbi bordet där de satt och skrev autografer för att köpa ett par datorkablar på Kjell & Co.

Efter att ha fyndat lite julbelysning på rea och suttit en stund på biblioteket så var vi redo att åka hemåt. Jag var inte avundsjuk på de som cyklade. Micke tog cykeln till IKSU senare på eftermiddagen och kom hem alldeles svettig av sina försök styra den på de oplogade vägarna – huvva! Själv kände mig jättetrött resten av eftermiddagen och hela kvällen. Ett par timmar på stan tog musten ur mig.

Igår åkte vi och hälsade på Mickes pappa och hans sambo i Skellefteåhamn. Jag hade med mig kameran men glömde som vanligt att använda den. På hemvägen åkte vi förbi mamma och hjälpte henne att felsöka internetkopplingen. Sedan handlade vi på trevliga ICA Mariehem där min fina syster jobbar. Hon var inne på sin sista timme innan mammaledigheten. Från och med idag ska hon vara hemma och vila inför bebisens ankomst. Spännande!