Oförklarligt barnlösa
Jag börjar förstå hur folk tänker. Efter att två personer har gift sig verkar alla direkt fundera och fråga när, och inte om, de tänker “skaffa” barn. För att slippa detta har jag bestämt mig för att berätta att jag och min man hör till den extremt frustrerade gruppen som kallas oförklarligt barnlösa. Vi har kämpat i 1,5 år (nästan) och fortfarande inte sett röken av en graviditet. Orsaken till vår barnlöshet har under våren blivit utredd av Barnlöshetsmottagningen på landstinget. Resultaten från mina och Mickes provsvar har varit bra och vi har därför inte kunnat få veta vad orsaken är. Det känns väldigt frustrerande. Min sjukdom (endometrios) är eventuellt boven i dramat. Läkaren på landstinget tycker inte att det finns något mer att göra för oss (vi får en remiss till provrörsbefruktning om ett år ungefär) och han verkar vara övertygad om att vi kommer att lyckas om vi fortsätter försöka på egen hand. Det är bara att vänta liksom. Bara sådär.
Problemet är att jag orkar inte vänta i denna ovisshet ytterligare i ett helt år. Orkar inte längta mer. Orkar inte ha så jävla ont i hjärtat. Nu riktar vi vårt hopp till IVF-kliniken i Umeå i stället. Vi har ställt oss i kö för att göra provrörsbefruktning (IVF) till hösten/vintern och tänker betala för kalaset ur egen ficka. Måtte det gå vägen.
Mer information om barnlöshet finns på sajten Barnlängtan. Föreningen har tagit fram en PDF-broschyr för anhöriga som jag varmt kan rekommendera.
Posted in Barnlängtan
Mon 6 September 2010, kl 22:42
Det låter väldigt jobbigt. Svårt att leva med ovissheten, att inte veta hur det kommer att bli.
Jag hoppas verkligen att det går bra för er med provrörsbefruktning!
Mon 6 September 2010, kl 23:22
Modigt att dela med dig av detta. Verkligen lycka till! Jag håller tummarna!
Tue 7 September 2010, kl 12:23
Hej och tack!
Jag ska faktiskt erkänna att jag har tänkt den tanken. Jag tänkte att nu när ni köpt hus/gift er är ni antingen påväg eller så är det en redan påväg.
Jag förstår att det känns jätte jobbigt för er. Du är så modig som törs skriva det öppet på bloggen och det var nog klokt för det blir jobbigt i längden då folk “tjatar”. Jag har tänkt på en sak tidigare… Man ska nog passa sig och fara för på för man vet ju inte hela sanningen, paret kanske har försökt jätte länge, eller kanske inte kan få barn.
Jag hoppas att det ger med sig snart och att även ni får bli föräldrar. Jag håller tummarna för er! Men jag tror som läkaren säger att vips då händer det bara.
Man inser nu vilken tur man haft att man kunnat bli gravid så snabbt. Vi vart gravida på 2:a försöket. Men då slutade det dessvärre i missfall, men som tur var jag gravid innan jag ens sett röken av min kommande mens.
Stort Lycka till! Styrke kramar!
Zalina
Tue 7 September 2010, kl 12:26
Jag vill bara påpeka att det är oerhört starkt av dig att glädjas med andra som blir gravid.
Jag har alltid blivigt så glad av dina kommentarer! Men aldrig kunde jag tänka hur jobbigt du har det! KRAAAAMIS
Wed 8 September 2010, kl 9:58
Kram på dig gumman!
Wed 8 September 2010, kl 18:51
Många varma kramar! Jag håller tummarna för att det snart är er tur!
Sun 24 October 2010, kl 0:44
Hej Evelina!
Googlade på “barnlös blogg” och denna sida kom upp. Det är precis lika för mig och min man. Men vi har kämpat i fem år, varit aktuella på kvinnokliniken i fyra år. Jag har också endometrios. :( Du får gärna maila mig .Känner ingen i samma situation. Och det verkar som om inte du heller gör det? Kan vara trevligt att “dela bördan”. mvh, Madeleine