Ruvardag 9
Jag känner mig uppgiven och fruktansvärt trött. Grät mig till sömns igår kväll. Makens försök att trösta hjälpte inte. Den här delen av behandlingen, väntetiden mellan insättning av embryo och testdagen, är verkligen en pina. Magen molvärker och jag är rädd för att blodet ska komma vilken minut som helst. Det känns som att jag inte orkar längre. Det är så fruktansvärt jobbigt att leva med ovissheten. Det enda jag har som tröst i skrivande stund är siffran på sannolikheten som jag fått från kliniken (30-35 % ). Siffran som betyder att risken är större att behandlingen inte tar sig än att jag faktiskt är gravid. Men jag har ju inget val. Testdagen är den 12 april vare sig jag vill eller inte. 11 dygn, 264 timmar eller 15840 minuter bort…
Posted in Barnlängtan
Fri 1 April 2011, kl 15:23
OJoj… Jag hoppas de där 15840 minuterna kommer att gå fort. Att allt kommer att gå vägen för er. Vad är det de brukar säga,… lögn, förbannad lögn och statistik… siffran kanske är betydligt bättre än 30 – 35% Hoppas hoppas att det är så och jag håller tummarna för dig och maken så hårt jag bara kan.
Fri 1 April 2011, kl 16:24
Usch och fy vad väntan kan vara en pina! Jag tänker på dig och håller tummarna.
Fri 1 April 2011, kl 18:35
usch, denna väntan och att inte veta..är skitjobbigt!
Jag håller tummarna för ett stort plus!
kram
Fri 1 April 2011, kl 19:20
obegripligt tunga saker du går igenom nu. önskar så, att det skall gå vägen för er. kram
Fri 1 April 2011, kl 20:59
Jag tycker att du verkar vara en otroligt stark människa som så modigt och beundransvärt delar med dig av din/er kamp. Glöm bara inte att man inte måste vara stark hela tiden, låt andra bära dig ibland, så att du orkar hela vägen. Kram från en anonym som följer dig, och berörs av det du skriver. Jag håller tummarna hårt och önskar att du får det du allra mest längtar efter. Kram.
Fri 1 April 2011, kl 21:24
Nu har det passerat några av de där minuterna, det går framåt. Kanske ni kan planera in något att göra varje eller iallfall några av dagarna? Några små delmål som piggar upp på vägen, kanske ett biobesök eller en god middag?
Hoppas att tiden flyger iväg och att väntan resulterar i ett stort fett plus!
Mon 4 April 2011, kl 12:17
Usch, förstår att det måste vara fruktansvärt. Tänker på er!