Nervös väntan

Jag känner mig nervös över blodprovet på måndag eftersom det är mycket som står på spel. Samtidigt känner jag mig såå himla trött på att känna fysiska symptom och vänta. Denna ständiga väntan..! Tusen frågor cirkulerar i huvudet dygnet runt. “Är jag illamående eller inte?” “Känns det mer nu eller mindre?” “Är den svaga värken i magen växtvärk eller begynnande mensvärk?” “Sticker det inte och ilar precis som när jag ruvade och var gravid?” “Är det någon idé att hoppas?” “Vad ska jag ta mig till om jag inte är gravid?” “Hur ska det gå om jag ÄR gravid?!?”

Eftersom jag känner mig så utmattad både i kroppen och i huvudet stannade jag hemma från jobbet även idag. Det känns som ett klokt beslut i efterhand. I min ensamhet kör jag Sex and the City-maraton och äter kladdkaka som jag bakade igår kväll. Tröstätning är bara förnamnet. Ikväll stundar en kort Skype-dejt med Micke (medan han har lunch i USA) och på söndag får jag hämta honom på flygplatsen – jippi!

Jag klippte mig förresten i onsdags och färgade håret. Nya frisyren är det kortaste håret som jag haft sedan i högstadiet tror jag. Men jag har länge längtat efter något luftigare kring nacken. Det blir spännande att se om jag trivs i den (och om Micke gillar den). Mitt hår har nämligen en tendens att böja sig asymmetriskt kring ansiktet… vilket återstår att se efter första hårtvätten. Ni som inte minns min frisyr före klippningen kan kika här.