Vintertid och pyntat träd

En stor hösttrötthet har kommit över mig de senaste dagarna och jag verkar inte vara den enda som är drabbad. Jag vet inte om det är hormonellt, eller tidsomställningen till vinter, eller vad det kan bero på. Kanske en kombination? Hur som helst så är det som att en ridå dras ner i mitt huvud på eftermiddagen kring 14-tiden. Sedan är det nästan lönlöst att få mig till att göra någon nytta. Kvällarna ska vi inte tala om…

Om det inte vore för att jag även var trött i helgen så skulle jag skylla allt på mitt och Mickes klantiga misstag natten mot i måndags. Vi glömde nämligen att justera väckarklockan till vintertid. Normalt sett går den igång kl 6:40 men p.g.a. att Micke skulle täcka in för sin lediga kollega och börja jobba en timma tidigare samt vår senilitet så väcktes vi kl 4:40. (!!!) Det tog ca 20 minuter innan vi upptäckte misstaget. Micke kunde somna om men inte jag. Den mardrömslånga arbetsdagen inleddes därför redan vid 6 på morgonen och avslutades med det årliga medarbetarsamtalet med chefen och hemgång kl 17. Jag var då nästan svimfärdig av trötthet.

I helgen kunde vi konstatera att alla löv fallit ned från träden på tomten. Det blir enorma mängder när man har lönnar. Men vi har även massa andra sorter så det är en härlig kompott av organiskt “skräp” som flyger runt när det blåser. Ni som har tomt och träd, vad gör ni med era löv? Kör ni bort dom till återvinningen, komposterar eller låter dom ligga kvar?

I början av året fick jag en idé att jag skulle klä i den största lönnen vid infarten i ljusslingor. Det skulle bli sådär glittrigt och vackert som en fin restaurang i närheten av oss har gjort med det enorma träd som står intill. Jag fyndade 50 meter ljusslingor för utomhusbruk på julrean och väntade ivrigt till hösten. I helgen då det var fint väder och trädet var perfekt naket såg jag framför mig hur jag lätt och ledigt skulle klättra upp på stegen och vira de fina ljusslingorna lååångt ut på grenarna.

Det var minsann inte alls så enkelt. Trädet är mycket större på nära håll än vad det ser ut att vara och med stegen nådde vi knappt ut till grenarna. Slingan var svår att vira och ville mest korva ihop sig. Dessutom räcker inte 50 meter så långt eftersom man måste vira löst för att trädet ska kunna växa. Men en stor portion tålamod lyckades Micke ta över mitt projekt och klä in trädet (mest de tjocka grenarna) så långt han nådde. Det blev kanske inte så vackert, utan ser mest lustigt ut. Men det ger i alla fall en fin stämning tycker jag! Lamporna är LED så jag hoppas att vi kan lämna kvar slingorna där i många år.