Jag minns vår stora dag med värme i hjärtat. Hur nervösa vi var över det mesta. Skulle programmet hålla? Tänk om vigselförrättaren skulle bli sjuk? Tänk om det börjar att ösregna? Men när vi stod tätt tillsammans vid Nydalasjön ca två timmar innan vigseln och blev fotograferade, då kändes det så bra att jag blev (tillfälligt) lugn.

Varken vigseln, middagen eller festen blev precis som vi hade planerat. Det började ösregna när gästerna kom och resten av kvällen, min pappa var hemma sjuk, jag glömde brudbuketten, etc etc… Men inget spelade någon större roll. Huvudsaken var ju att vi blev gifta och fick tillfälle att fira vår kärlek. Alla gjorde så gott de kunde och jag tror att både vi och våra gäster hade det trevligt.

Vi reste med Solresor till Azorerna och ön Sao Miguel som ligger ungefär 150 mil rakt ut i Atlanten från Portugal. Bodde bra gjorde vi på hotell Royal Garden som ligger i Ponta Delgada. Vi fick ett rum med balkong mot innergården som var en fin trädgård. Hotellet var fräscht, tyst och mycket lugnt vilket jag uppskattade. Frukostbuffén var helt ok.

Ponta Delgada, ögruppen Azorernas största stad, var en relativt liten men mycket charmig. Staden hade många trånga gator belagda av lavasten, små butiker med ibland nästan obefintliga skyltar, få turister och “lagomt” väder. Vi fick uppleva både sol, värme, moln och regn. Ibland allt på en och samma dag. Men den intensiva hettan som brukar trakassera mig på charterresor uteblev. Skönt tycker jag!

Vid ankomsten fick vi en enkel karta med numrering och namn över stadens ca 30-35 restauranger. Det var en stor hjälp eftersom långt ifrån alla hade en ordentlig skylt som kunde guida oss turister. De flesta menyer fanns även på engelska. Det var inte särskilt svårt att klara sig på engelska så länge man höll sig inom Ponta Delgada. Värre var det utanför. Maten var helt ok. Jag valde oftast fisk och blev inte besviken. Tonfisk är supergott! Anka skulle jag däremot ha låtit bli eftersom jag inte gillade smaken alls.

Trots att vi tog oss många långa sovmorgnar, ett par powernaps, lässtunder på balkongen, så hann vi även med att göra ett antal egna utflykter och upptäcktsfärder samt vara med på ett antal av Solresors utflykter. :-) Andra dagen gick vi på en intressant stadsvandring där vi fick veta mer om stadens historia, byggnader, seder, etc.

Tredje dagen hyrde vi cyklar och begav oss från kust till kust på ön. En cykelfärd som påminde lite om ett spinningpass, först mycket uppför och sedan utför och massor med svett, haha. Eftersom ön är skapad av vulkanutbrott är den väldigt kuperad. Det fanns många små vägar att cykla efter och de flesta var kantade av stora mängder hortensia. Hortensian växte som ogräs.

Fjärde dagen åkte vi ut med båtar tillsammans med ett gäng svenskar för att simma med delfiner. Vi fick byta om till våtdräkt och rejäla regnkläder för att skydda oss mot det hårda vädret till havs. Det behövdes kan jag intyga!

Många vilda delfiner fick vi se men de var inte sällskapliga som jag trodde, utan mycket skygga. Båtens “chaufför” körde ikapp stimmet och då simmade de kring båten en stund men när vi hoppade i med snorkel dök dom rätt djupt och var inte lätta att se under ytan. Efter en stund började jag känna av sjögången och mådde riktigt illa. Det var mycket skönt åka tillbaka och känna land under fötterna igen.

Måndagen den femte dagen, gick vi ett helt gäng ut på vandring med en svensk guide “tvärs över ön”. Egentligen var det ca 5-6 km ganska mitt på ön. Vi fick se både odlings- och betesmarker, massor med kossor och otroligt fina vyer längre upp. Från ett tre våningar högt utkikstorn var det möjligt att se havet i både sydlig och nordlig riktning samtidigt. Vandring blev lite äventyrlig eftersom en mindre gäng i gruppen gick så långsamt att de kom på efterkälken och valde fel väg. Men det löste sig tillslut!

Efter att ha passerat ett naturreservat gick vi in på en gård och fick smaka lokala viner och ostar. Vinerna föll mig inte i smaken men däremot var nästan alla ostar helt makalöst goda. Undra om det kanske berodde på min hunger..? ;-) På bilden syns det att vi nästan länsade faten, haha. Micke blev så rund under fötterna att han somnade snabbare än Skalman när vi kom tillbaka till hotellet.

Under tisdagen den sjätte dagen hade vi vår sista bokade utflykt, en Jeepsafari till Citades-området där bl.a. Tvillingsjöarna ligger. Det var en trevlig färd trots den bistra minen på killen i röd tröja. Jag vet inte vad han pysslade med då jag tog fotot! Jeeparna körde längs branta och knöliga grusvägar kring kanten på en stor krater som bildats från flera gamla vulkanutbrott. Vägarna var på många ställen inte menade för vanliga svensson-bilar, men i jeepen kändes det tryggt.

Här ser ni Tvillingsjörna som ligger inuti den stora kratern. Den mindre bortre sjön är blå eftersom den är djupare och den främre större sjön är grön. Bilden blev inte så bra men i verkligheten var det rätt läckert med färgerna.

Förutom alla stopp under safarin för att fotografera, gjorde vi även ett stopp vid en varmvattenkälla i havet för att bada. Det var uppskattat! Källan mynnar ut någonstans vid botten och vid ebb kan den lilla viken bli så varm att det inte går att hoppa i utan att skålla sig. Tur att det inte var ebb då vi var där…

Appropå bada, innehåller ön Sao Miguel inte fler stränder än att de går att räkna på den ena handen. Detta beror på att ön skapats av lava som på de flesta ställen bildat klippor och stup längs kusterna. Efter lite tips besökte vi två stränder genom att promenera ca 5 km österut från Ponta Delgada, den bortre (syns inte på fotot) var större och hade badvakter. Tyvärr var inte vädret särskilt badvänligt den eftermiddagen så vi nöjde oss med att doppa fötterna.

Sista dagen höll vi oss vid poolen (fick lite väl mycket sol, hrm) och besökte några lokala sevärdheter. Resan hem gick bra även om vi var tokless efter flygresan. Sammanfattningsvis gillade vi Azorerna mycket och kan tänka oss att resa dit igen i framtiden. Några fördelar: behagligt klimat, mycket att se och många öar att besöka, < 7 timmars flygresa (från Arlanda) och den lilla tidsskillnaden på -2 timmar.

Jag och Micke njuter av att vara hemma. Vi fixar och grejar i huset. Ikväll har jag suttit med foton från bröllopsresan och lyssnat på Sommar i P1. Det känns verkligen som semester. Vilken tur att vi har tre veckor kvar. Jag känner mig dock inte färdig med bildurvalet så jag bjuder endast på en av dom – som dessutom är prydd med det finaste jag vet. ♥

Bild lånad från Solresor.se

I resan ingår vandringsutflykt på ön, jeepsafari och att få simma med delfiner. Jag har läst mig till att det finns många trevliga sevärdheter på ön och jag hoppas att vi kan klämma in fler utflykter då vi är på plats. T.ex. besöka ett teplantage eller simma i en vulkansjö? Jag har under en lång period varit mycket trött på att resa, kanske p.g.a. alla resor som jag gjorde i min förra tjänst på jobbet. Men efter en flera månader lång paus ser jag verkligen fram emot denna resa. Troligen för att jag känner mig väl unnad en trevlig semester efter ett mycket kämpigt år.

Läs mer om mässan här!

Här kommer mina absoluta favoritbilder:

Brud & brudgum på Kinabron vid Nydalasjön

Puss på dig min älskling!

Ringarna framför brudbuketten

På myren bortanför Kinabron. Visst är omgivningen sagolik?

Alla bilder är väldigt mycket copyright Jocke Jonsson, vår duktiga fotograf (och kollega på jobbet). Därav vattenstämpeln som jag “klistrat” dit.

Brudklänningstvätten som jag skrev om i söndags gick bara fint. De hemska mörka fläckarna vid kjolkanten och släpet försvann nästan helt. Det är tyvärr lite mörkt kvar men jag tvivlar på att det hade blivit renare med kemtvätt. Snarare mindre rent… Dessutom uppfattar jag antydningarna av fläckarna som en påminnelse om den trevliga bröllopsdagen och alla härliga gäster.

Som fläckborttagningsmedel löste jag upp galltvål (hur bra är inte detta naturliga mirakelmedel??) i en skål med ljummet vatten och baddade fläckarna med en svamp. På de områden som var värst utsatta gned jag galltvålen direkt mot tyget.

Därefter vände jag klänningen ut-och-in och knöt ihop underkjolen över kjolen och släpet. Det såg himla lustigt ut men fungerade bra. Hela paketet gick nätt och jämnt in i tvättmaskinen. Sedan körde jag ylleprogrammet på 40 grader i två vändor för att vara säker på att klänningen sköljts igenom helt.

Klänningen fick sedan torka någorlunda plant på ett tvätthängare som jag smällde upp i köket. Jag hoppas att den inte har blivit alltför skrynklig under torktiden. Pärlorna och brodyren ser i alla fall ut att sitta kvar. Det har kanske fallit av några stycken pärlor som suttit på de mest utsatta ställena. Men inget som märks särskilt väl om man inte granskar noga. Jag vågar nog rekommendera fler att tvätta sin klänning själva.

Just nu är jag inställd på att behålla klänningen och inte sälja den vidare. Dels för att den redan har burits vid två vigslar före min och knappast håller för så många fler och dels för att den kommer att vara ett fint minne att ha kvar. Jag måste bara fundera ut hur jag ska förvara den på smidigast sätt. Källaren känns inte som något bra ställe…

Vi har förresten fått ett helt gäng fina foton från våran duktiga fotograf, vän och arbetskamrat Jocke. Inom 1-2 veckor dyker nog en bild upp i tidningen. :-)

Idag ska jag göra något väldigt läskigt. Jag ska tvätta min fina brudklänning i tvättmaskinen. Det står på lappen i klänningens foder att man kan vattentvätta den i 40 grader (för hand) eftersom den är gjord i polyester och nylon. Jag tänkte ändå köra den i maskin eftersom vi inte har något kar stort nog att rymma den. Jag har läst på lite olika forum på Bröllopstorget att det (oftast) går väldigt bra. Jag har tänkt behandla fläckarna på släpet innan med fläckborttagning och sedan vända hela klänningen ut och in. Ett annat tips som jag läste var att man kan knyta ihop underkjolen för att skapa en “tvättpåse” för att skydda pärlor och broderier. Det tycker jag verkar smart!

Jag har övervägt kemtvätt men dels så känns det onödigt med massa läskiga kemikalier när det står att klänningen tål vatten och dels verkar det inte alltid vara så lyckat att lämna över ansvaret till en firma när jag läser de ledsna kommentarerna från det enda kemtvättföretaget som jag hittar i Umeå.

Håll nu tummarna för mig!