Trots det bistra och mörka ute känner jag värme när jag tänker på all tid som jag har haft med släkt och vänner de senaste veckorna.

På farsdag kom pappa och mina syskon med familjer över på middag och förgyllde vår söndag kväll. Micke och jag lagade risotto på svamp. Himla gott och mysigt med sällskapet.

Förrförra helgen deltog vi på min systerdotters namngivning. Lilla Kerstin var nöjd hela tiden trots sina unga ålder på dryga 6 veckor. Hon kan verkligen skratta sig lycklig över hennes två initiativrika och engagerade föräldrar som gjorde en så fin ceremoni för henne.

Min mormor Ulla var dessutom med i radio samma morgon som namngivningsfesten. Det var så himla fint att höra. Ring så spelar vi i P4. Lyssna efter en timme och dryga 7,5 minuter. :-)

I helgen packade jag in syrran + kidsen och körde ut till mamma. Det var skönt att ta det lugnt tillsammans och umgås kravlöst. Henry var rolig att leka med och Kerstin mysig att krama och hålla om. Hon har nyss börjat utforska ansikten med blicken, le och göra små ljud. Hon såg för himla rolig ut när hon stirrade på mig stadigt med sina stora ögon och fyrade av ett spektrum av olika miner på några sekunder.

Inte undra på att vi alla är som tokiga i henne! Speciellt hennes söta mormor. ♥

Andra stunder har jag varit säker på att förkylningen skulle slå till ordentligt. Tyvärr tackade jag nej till besök av fina Hanna i helgen för att orken tog slut. Men jag hoppas att hon, mannen och dottern kommer ner till trakterna snart igen!

Men bacillerna var klurigare än jag trott. De väntade till måndagskvällen, då jag precis skulle göra något som jag verkligen brinner för och vill engagera mig i, innan de slog till på stort. (Ni ska få läsa i morgon vad det handlar om…) Då kvällen kom var jag så trött att det inte gick att varva ner och somna. Huvudet dunkade och halsen sved. Idag känner jag mig slutkörd och förkyld. Inte oväntat men väldigt tråkigt. Min lediga dag från jobbet i morgon känns minst sagt välkommen.

Josefin och Kerstin — söta som socker båda två!

Storebror Henry var mycket nyfiken på den lilla krabaten som numera ockuperar mammas famn. Helt plötsligt ser han så himla stor ut i jämförelse med lillasyster fastän han egentligen är liten han också med sina 19 månader.

Henry ville gärna vara med Kerstin, peta och stryka på henne. Det märktes att han ville vara snäll men ibland blev han lite för busig. ;-)

Det känns härligt att jag numera har två systerbarn att pussa på och vara stolt över.

Förändring nummer två är att jag numera är moster dubbelt upp. Igår kväll fick älskade lillasyster Josefin och hennes man H en liten flicka. Jag fick äran att skjutsa in dom på förlossningen efter jobbet och ta hand om världens goaste Henry över natten. Det var supermysigt att få umgås med honom bara han och jag. Både natta och ta upp honom på morgonen. Vi tog det lugnt i morse och läste lite böcker i dubbelsängen innan vi åt frukost. Sedan kom mamma och avlöste mig så att jag kunde köra hem bilen och sedan cykla till jobbet. Han sov hela natten men jag är ruskigt trött idag ändå.

Nä, nu ska vi åka till adoptionskursen igen!

Sedan satt vi med överfulla magar och njöt av tystnaden och den fina utsikten över staden. Det är inte klokt hur liten och deformerad den ser ut på långt håll. Det gick nästan att se ända till havet drygt 2 mil bort. Efter en skogspromenad och lite vila i soffan orkade vi även få ner tacos och var sin tårtbit på kvällen. Det blev en väldigt lugn och skön dag. Precis det som jag och Micke behöver just nu. Söndagen blev inte riktigt lika lugn men trevlig dag ändå.

Det är förresten ruvardag 5 idag (jag räknar insättningen som dag 1) och jag försöker mitt allra bästa att inte leta symptom eller spekulera om resultatet eftersom jag vet att det inte är någon idé än. Jag hoppas att den här veckan och nästa går snabbt!

Mål nr 1: VUL som visar godkända äggblåsor den 9/9 <– Check!
Mål nr 2: Ägguttag vecka 37 <– Check!
Mål nr 3: Insättning av embryo <– Check!
Mål nr 4: Testdag 4/10
Mål nr 5: VUL i vecka 6-8

Nu är det bara fem timmar kvar tills min älskling kliver innanför dörren. Hurra!!! Det ska bli helt underbart att få krama om honom och dela vardagen igen efter 2,5 vecka på olika kontinenter. Däremot vet jag inte om jag törs låta honom pussa mig. Jag vaknade igår med ont i halsen och en rejäl huvudvärk. Det känns sådär sårigt och ömt i halsen så att mat inte smakar gott. Jag orkar ingenting och har testat med febertermometer ca 1000 ggr eftersom det känns som feber fastän jag inte har det. Denna dag har varit varken sämre eller bättre än igår. Jag vet inte än om jag ska stanna hemma från jobbet i morgon. Eftersom vi är så nära ägguttag är jag rädd för att vi ska bli ordentligt sjuka och att det ska riskera kvaliteten på våra framtida embryon. Fast jag vill verkligen jobba i morgon… :-(

Min fina lillasyster fyllde 29 år igår. Jag, brorsan och mamma träffades hemma hos henne direkt efter jobbet. Vi åt middag tillsammans, surrade om allt möjligt och lekte med underbara lilla Henry. Idag går hon in i vecka 34 och nu är det minsann inte många veckor kvar innan jag får träffa mitt nya syskonbarn.

Senare på kvällen bjöd hon oss och några vänner på den sjukaste tårtan jag någonsin ätit. Kolla in gravidmagen, hahaha! Min kära syster är så galet duktig på att göra tårtor. Förutom att alla är unika konstverk så är de minst lika goda som de man köper på konditori.

Födelsedagsbarnet kunde inte låta bli att bjuda på några ordvitsar också, som t.ex. “Vem ska snitta magen?”, “Tårtan var kanske lite magstark!”, etc…

Några bilder från resan i januari:

Jag hoppas att mannen får en trevlig vistelse i Las Vegas. Trots att det är tredje gången gillt borde det finnas nya spännande saker där att upptäcka. Dock kommer han nog att hålla sig mestadels inomhus. Ökenklimatet verkar vara sjukt jobbigt så här års. Väderprognosen skvallrar om kvällstemperaturer som pendlar mellan 39 och 44 grader den närmaste veckan. Fy sjutton! :-)

I morgon har jag bjudit hem ett gäng härliga vänner på middag. Jag planerar att skämma bort dom med stora mängder mat (förrätt, enkel huvudrätt och smarrig efterrätt + snacks). Jag längtar! :-)

I år upplever vi vår första vår och sommar i huset. Trädgården är som ni ser totalt eftersatt. Det märks att ingen har brytt sig om den på bra många år. Under en av de varma kvällarna i veckan gjorde Micke och jag en insats i trädgårdens ena hörn som är värst utsatt av ogräs.

Ogräset är knähögt och växer otroligt tätt, ungefär som en matta. En vän till mig tog med sig en stjälk och googlade. Hon misstänker att det är kirskål, ett av våra mest svårutrotade trädgårdsogräs. Gulp…!

På jobbet har vi båda haft en kortvecka eftersom torsdagen var en röd dag. Mycket skönt. Men tyvärr tog jag inte ledigt igår, vilket jag i efterhand borde ha gjort. Dumma mig! På torsdagen tog Micke motorcykeln till sin pappa och jag körde ut till mamma och A tillsammans med syrran och systersonen. Det var riktigt mysigt att umgås tillsammans med familjen. Brorsan var också där med sin sambo och bonusson.

Tack vare värmen och solen som kom och gick, kunde vi äta både lunch (våfflor) och middag utomhus. Emellan blev det en långpromenad och bus med Henry. Gissa vem det är som sitter stolt som en tupp i bonusmorfars traktor. Hihi.

I helgen är vi lediga i tre dagar. Jag hoppas att vi tar oss tid till att göra något roligt.

Jag och pappa åt valborgsmiddag hos Josefin & Håkan på framsidan av deras hus. Grillad korv och kyckling med tillbehör. De har en helt underbar altan med kvällssol. Jag är avundsjuk. Vi får se om jag och Micke hinner/orkar börja på en ny altan i sommar…

Fina syster och systersonen Henry 14 månader.

Henry äter sin valborgsmiddag. Den lättgrillade majskolven blev en favorit. Han ville inte ens lägga ner den då all majs var slut.

Henry visade även att han kunde gå med några vingliga steg. Men helst ville han bli ledd av en vuxen. Ut ur den lilla munnen kom samma fråga om och om igen (ungefär tusen gånger under kvällen): “ä-dää?”

Nä, nu ska jag fortsätta i köket. Håller på att slipa alla spacklade skarvar och skruvhål på matrumsväggarna. Nästa helg kan jag börja måla, hurra!