Brudklänningstvätten som jag skrev om i söndags gick bara fint. De hemska mörka fläckarna vid kjolkanten och släpet försvann nästan helt. Det är tyvärr lite mörkt kvar men jag tvivlar på att det hade blivit renare med kemtvätt. Snarare mindre rent… Dessutom uppfattar jag antydningarna av fläckarna som en påminnelse om den trevliga bröllopsdagen och alla härliga gäster.

Som fläckborttagningsmedel löste jag upp galltvål (hur bra är inte detta naturliga mirakelmedel??) i en skål med ljummet vatten och baddade fläckarna med en svamp. På de områden som var värst utsatta gned jag galltvålen direkt mot tyget.

Därefter vände jag klänningen ut-och-in och knöt ihop underkjolen över kjolen och släpet. Det såg himla lustigt ut men fungerade bra. Hela paketet gick nätt och jämnt in i tvättmaskinen. Sedan körde jag ylleprogrammet på 40 grader i två vändor för att vara säker på att klänningen sköljts igenom helt.

Klänningen fick sedan torka någorlunda plant på ett tvätthängare som jag smällde upp i köket. Jag hoppas att den inte har blivit alltför skrynklig under torktiden. Pärlorna och brodyren ser i alla fall ut att sitta kvar. Det har kanske fallit av några stycken pärlor som suttit på de mest utsatta ställena. Men inget som märks särskilt väl om man inte granskar noga. Jag vågar nog rekommendera fler att tvätta sin klänning själva.

Just nu är jag inställd på att behålla klänningen och inte sälja den vidare. Dels för att den redan har burits vid två vigslar före min och knappast håller för så många fler och dels för att den kommer att vara ett fint minne att ha kvar. Jag måste bara fundera ut hur jag ska förvara den på smidigast sätt. Källaren känns inte som något bra ställe…

Vi har förresten fått ett helt gäng fina foton från våran duktiga fotograf, vän och arbetskamrat Jocke. Inom 1-2 veckor dyker nog en bild upp i tidningen. :-)

Idag ska jag göra något väldigt läskigt. Jag ska tvätta min fina brudklänning i tvättmaskinen. Det står på lappen i klänningens foder att man kan vattentvätta den i 40 grader (för hand) eftersom den är gjord i polyester och nylon. Jag tänkte ändå köra den i maskin eftersom vi inte har något kar stort nog att rymma den. Jag har läst på lite olika forum på Bröllopstorget att det (oftast) går väldigt bra. Jag har tänkt behandla fläckarna på släpet innan med fläckborttagning och sedan vända hela klänningen ut och in. Ett annat tips som jag läste var att man kan knyta ihop underkjolen för att skapa en “tvättpåse” för att skydda pärlor och broderier. Det tycker jag verkar smart!

Jag har övervägt kemtvätt men dels så känns det onödigt med massa läskiga kemikalier när det står att klänningen tål vatten och dels verkar det inte alltid vara så lyckat att lämna över ansvaret till en firma när jag läser de ledsna kommentarerna från det enda kemtvättföretaget som jag hittar i Umeå.

Håll nu tummarna för mig!

Jag och min numera äkta hälft smet iväg till Vilhelmina i måndags och stannade borta i tre dagar. Bodde lyxigt och skämde bort oss rejält. Det var precis vad vi behövde efter den planeringsintensiva veckan innan bröllopet och bröllopshelgen. Jag kände mig alldeles vimmelkantig och illamående efter utstädningen av lokalen i söndags. Aptiten kom inte tillbaka förrän i tisdags, lagom till den goda trerätters-middagen som ingick i hotellpaketet. Orken däremot är endast delvis tillbaka.

Vi välkomnades till det fina hotellrummet med kylt mousserande vin, frukt och choklad. Lyxigt värre!

Både egen bastu och bubbelbadkar fanns på rummet.

På tisdagsmorgonen fick vi frukost utan att behöva lämna sängen typ. Väldigt mysigt. Däremot saknade vi dagstidningen. Men vi hade mest ögon för varandra ändå så… ;-)

Vi passade på att fika i det nygamla Stenmans konditori. Jättegott! (Mitt under fikat ringde syrran och berättade att de skulle lägga bud på ett radhus inte alltför långt från vårt hus. Jättespännande! Nu har hon meddelat att de fick kontraktet. Grattis till huset!)

Ett par promenader i den närmaste omgivningen fick vi också till. Mest för att skaka ner all god mat i magen. Det finns många platser i det lilla samhället som bjuder på vackra vyer. Mycket njutbart för ögat.

Det enda “måstet” som vi hade inbokat under resan var en låång och härlig spa-behandling med peeling, inpackning och helkroppsmassage. Snacka om ljuvligt för kroppen! Efteråt var jag totalt avslappnad (nästintill okontaktbar) och blev tvungen att ta en rejäl powernap medan Micke fick sin behandling.

Det var helt underbart att komma bort några dagar och inte ha några måsten. Samtidigt är det skönt att vara hemma igen. I morgon ska vi städa ur gamla lägenheten (som vi tyvärr måste betala ännu en hyra för) och på måndag börjar vi jobba igen. Nu rullar vardagslivet i gång. Fast om jag fick önska hade jag gärna varit hemma från jobbet i ett par veckor till…

Foto: Josefin

Förra veckan tog jag ledigt en eftermiddag och njöt av sol, glass och hallon i vår nyinköpta solstol. Jag hoppas att det finns några minst lika fina sommardagarna kvar.

Bild på det historiska ögonblicket då vår satte våra namn på brevlådan. ;-)

Nu ska jag äntligen gå och duscha bakom ett duschdraperi för första gången på typ 10 dagar. Micke fixade stång + draperi tidigare idag till min stora förtjusning. (Säljaren tog med sig duschstången vid flytten. Varför kan man verkligen undra…?)

I söndags pysslade vi i lugn takt. Vi insåg att vi befann oss i något slags chocktillstånd. Insikten om att huset är vårt och att vi från och med nu ska bo där vill inte infinna sig. I stället gick vi runt och tänkte: “Det är något fel. Snart kommer den riktiga ägaren och kör ut oss.” ;-) På eftermiddagen fick vi besök av syrran och Henry. De hade med sig fika och inflyttningspresent (söta blommiga sängkläder).

Igår eftermiddag när jag cyklade hem från jobbet slog tröttheten ner i min kropp som en bomb. Humöret och orken dalade. Men med middag i magen (blodpudding) orkade jag packa upp två kartonger, hänga upp mina tröjor i klädkammaren och hänga med en kompis till utegympan i Vänortsparken. Jag hoppas att det kommer att kännas roligare att bo i huset idag.

Nu är det dags att återgå till jobbet…