Det går sakta framåt på husfronten. Tiden hemma går sjukt snabbt. Jag upplever att jag är på jobbet mest hela tiden och inte hinner någonting hemma. Det gör vi ju förstås. Men mycket av det som vi gjort under veckan är sådant som inte märks speciellt mycket. T.ex. städat det som var smutsigt (säljarna anlitade en kass städfirma som heter Umefresh, grr!), lagat en skåplucka, kopplat upp internet, köpt och monterat TV-antenn, dragit fram TV-antennkabel till vardagsrummet…
Bild på det historiska ögonblicket då vår satte våra namn på brevlådan. ;-)
Nu ska jag äntligen gå och duscha bakom ett duschdraperi för första gången på typ 10 dagar. Micke fixade stång + draperi tidigare idag till min stora förtjusning. (Säljaren tog med sig duschstången vid flytten. Varför kan man verkligen undra…?)
I lördags flyttade vi över i princip alla grejer till huset. Det regniga vädret hade vi otur med men däremot otrolig tur med all hjälp som vi fick av snälla vänner som ställde upp och bar möbler och kartonger. Själva bärandet och körandet tog 6 timmar totalt. Det stora släpet som vi fick låna av mäklarfirman rymde massor. Några små prylar, TV-bänken och alla frysvaror är kvar men det klarar vi att köra själva i veckan. På kvällen bjöd vi dom som kunde vara med på pizza och snacks.
I söndags pysslade vi i lugn takt. Vi insåg att vi befann oss i något slags chocktillstånd. Insikten om att huset är vårt och att vi från och med nu ska bo där vill inte infinna sig. I stället gick vi runt och tänkte: “Det är något fel. Snart kommer den riktiga ägaren och kör ut oss.” ;-) På eftermiddagen fick vi besök av syrran och Henry. De hade med sig fika och inflyttningspresent (söta blommiga sängkläder).
Igår eftermiddag när jag cyklade hem från jobbet slog tröttheten ner i min kropp som en bomb. Humöret och orken dalade. Men med middag i magen (blodpudding) orkade jag packa upp två kartonger, hänga upp mina tröjor i klädkammaren och hänga med en kompis till utegympan i Vänortsparken. Jag hoppas att det kommer att kännas roligare att bo i huset idag.
I eftermiddags besökte vi banken och nu kan jag meddela att vi är ägare till huset. Jippi! Fast jag känner mig skraj inför det mesta men det ska nog lösa sig med tiden. I morgon flyttar vi över alla våra grejer. Tur att vi har flera vänner som hjälper till. Nä, nu ska jag och Micke åka över till huset och låsa upp dörren för första gången, hihi!
Jag vill inte klaga för jag har egentligen ett helt underbart jobb. Men alltså… det har inte varit roligt att jobba de senaste veckorna. Ja, flytten och bröllopsplanerandet har väl gjort sitt för att sänka min motivation en aning på jobbet. Men dessutom tampas vi med att byggnaden som jag sitter i har klassats som sjukt hus och att avdelningen planerar för en flytt ut ur byggnaden som bara skjuts framåt i tiden. Det senaste budet ligger tre år fram i tiden. Tre år!!! Övriga verksamheter i byggnaden har redan flyttat ut. Den senaste veckan bröts strömmen i byggnaden (p.g.a. planerat underhåll tre veckor framöver) och vi har fått ström till våra uttag på kontoren via någon slags tillfällig lösning. En lösning som inte medgav att ventilation fungerade… alls. Jag har alltså suttit sedan måndag morgon i ett sjukt hus utan ventilation. Det blev instängd frän luft på någon timma. Blä… Tack vare klagomål från vårat skyddsombud drogs några kablar om i eftermiddags så att ventilationen startade igen. Tur, annars vet jag inte hur jag skulle kunna få något gjort på dagarna.
Mitt kontor i morse
Det är inte så lätt att ha fönstret öppet för vädring när det dessutom byggs på båda sidorna om huset. Nedanför mitt kontor ska det bli en ambulansinfart och på framsidan av huset blir det en helt ny öppen yta med gångbanor och cykelparkeringar. Det blir säkert jättefint när det är klart, men bullret är inte nådigt.
Fikarummet som ligger mittemot mitt kontor
Jag är så nådigt trött på buller nu. Funderar på att ta med mig öronproppar till jobbet i morgon.
Medan Micke var borta på svensexa i lördags åkte jag tillsammans med syrran och hennes familj till mamma. Det var såå skönt att komma ut dit och lämna all bröllopsplanering och alla flyttförberedelser för en dag.
En ytterligare bonus, förutom att träffa familjen, var att få gosa med min älskade systerson Henry. Han blir bara charmigare och charmigare. Hans kinder är helt otroligt goda att pussa på. Yum!
Mammas hund Elza var i farten som vanligt med sina upptåg. Här försöker hon överlista tennisbollen i korgen.
Elza – tennisbollen: 1-0
Vi tog en kort promenad till tomten där brorsan håller på att bygga en stuga. Vi blev mycket imponerade av hur långt han har kommit och hur proffsigt det ser ut.
Vi tog med oss ritningen och kunde ana på ett ungefär hur resultatet kommer att bli (med en stor klick fantasi).
Medan vi var borta lagade mamma potatisgratäng. Tillsammans med sallad och det goda köttet som Anders & Håkan grillade blev det en supergod middag. Tyvärr försvann solen precis när vi satte oss ned för att äta så det blev lite kyligt.
Kvällen avslutades med tårta eftersom mamma fyller år nu i veckan. Sedan åkte vi hemåt till stan.
Det har minst sagt varit en tuff helg för min blivande man. Igår kväll var Micke bjuden till en kompis för att bara “grilla lite” men fick en svensexa i miniatyr av två kompisar. Bland annat fick han tydligen i uppdrag att måla en tavla föreställande mig och honom. Han som aldrig målat med akryl tidigare. Den hoppas jag få se på bröllopet! Jag hann dock bli orolig att han skulle vakna bakis idag…
I morse vid 10 fick nämligen Micke ett mobilsamtal (fejkat) från en okänd man som berättade att han sett Mickes bil på området och att den såg bränd ut. Genom fönstret kunde han bekräfta att bilen inte stod på vår parkeringsplats. Gulp… Han såg ut att bli en aning chockad. Troligen blev han även orolig eftersom jag hade lurat i honom att vi skulle köra till min mamma och hjälpa henne att bära möbler hela dagen, hehe. Men då han kom ut på parkeringen och letade efter bilen, mötte hans vänner upp och “kidnappade” honom. Ännu en svensexa!
Medan en väska med ombyte snabbt packades ihop, medgav han att han var lite nervös över vad han skulle bli utklädd till. Jag hoppas verkligen att han har haft en superkul dag hittills och att han får en ännu roligare kväll. Jag förväntar mig inte att han kommer hem förrän lååångt in på småtimmarna. :-)
Jag är så glad för min barndomsvän Ulrika som har fått en så söt liten familj och nu siktar de mot bröllop. Jag har blivit totalt blödig för sådant sedan jag själv började planera. Får tårar i ögonen för nästan ingenting. Grattis Ulrika!
Fick tips i veckan om en fotograf som gör konstnärliga foton med hjälp av röntgen. Det blir annorlunda och många gånger väldigt vackra foton. Passar ju såna som mig, haha! Lyssna på honom på YouTube:
Efter mycket funderande beställde vi äntligen min blivande vigselring på Kjellins guld igår, samma butik som vi köpte förlovningsringarna från. Helt plötsligt kändes bröllopet väldigt verkligt och nära. Hihi! Micke ville inte ha någon ytterligare ring utan nöjer sig med att gravera in vigseldatumet bredvid förlovningsdagen med ett hjärta emellan.
Vigselringen kommer att se ut som Tea från Classic-serien, men med en ensam fyrkantig sten i stället för fem stycken. Designen känns stilren och klassisk. Förhoppningsvis en ring som jag inte kommer att tröttna på. :-) Jag tycker verkligen att prinsesslipade diamanter är supersnygga! Vi kommer att smälta in eget guld så jag vet inte än vad den kommer att kosta oss. Men billigt är det minsann inte med guldringar. Ringen har samma rundning och höjd som förlovningsringen så jag tror att de kommer bli snygga ihop. Jag längtar till dagen då vi får ta på oss ringarna permanent.
