Idag på självaste skärtorsdagen börjar jag min påskledighet. Alla röda dagar är lediga och eventuellt blir jag sjukskriven för ägguttag på tisdag. Det känns bra att jag får massor med fritid flera dagar i rad och att jag kan vila när jag vill. Eftersom det är sprutdag 8 börjar jag känna mig riktigt hormonstinn. Jag tycker ofta att det känns obekvämt i kroppen, speciellt då byxorna stramar, + en generell trötthet.
Jag och Micke kommer att vara hemma nästan hela påsken. Jag tänker också besöka pappa eftersom han fyller jämnt, och även mamma och mina syskon. Övriga tiden kommer jag nog att ta det rätt lugnt på hemmaplan. Jag fick ett jättefint påskkort av min syster igår. Mina syskonbarn var så toksöta att jag skrattade högt och blev alldeles varm i hjärtat. Titta själva så får ni se. :-)
Som jag har berättat om tidigare, ordnade jag och några kollegor en personalfest med tema 60-tal förra fredagen. Det var en väldigt rolig fest att ordna. Jag kan verkligen rekommendera 60-talstema. Lämpliga kläder går oftast att få tag i gratis genom att låna av föräldrar, vänner eller bekanta. Alternativt genom att leta på loppis. Jag fick låna min klänning av en bussig kollegas mamma. Att få se kollegorna “utklädda” lättade verkligen upp stämningen, hihi. Dekorering till lokalen är inte så svårt att skaffa eftersom 60-talet är på modet just nu. Musiken är dessutom helt underbar att lyssna på och dansa till. Jag hade en jättehärlig kväll!
Det kan dock vara lite svårt att veta hur man ska röra sig till den rosa bubbelgumsglada 60-talsmusiken. Ett tips är att ordna en gemensam dansinstruktion, ungefär som i videon nedan. En driftig tjej på personalfesten demonstrerade de enklaste dansstegen och fick faktiskt alla gästerna att våga skaka loss till musiken.
The Twist, Monkey, Swim, Mashed Potato, Egyptian, Locomotion… Snacka om rörelseglädje! :-)
Jag har nyss tagit den första sprutan på vår fjärde färska IVF-behandling. Det känns bra. Nu kommer det snart hormonerna att börja kännas ordentligt i kroppen, symptom som förhoppningsvis kommer leda till vårt framtida barn. Jag hör själv att jag återfått en hel del hopp. Nog sjutton ska vi väl lyckas någon gång snart! :-)
Vid de senaste två IVF:erna har jag fått börja på 105 enheter Menopur, vilket är en relativt låg startdos, eftersom jag verkar vara så lättstimulerad. Men med de nya doseringssprutorna kör vi på 112,5 enheter denna gång (troligen pga att den mängden är enkel att dra upp eftersom den infaller precis på en markering). Jag håller tummarna för att kroppen ska klara av en lite högre dos och förhoppningsvis producera fler dugliga ägg jämfört med tidigare. Men jag vill ju absolut inte bli överstimulerad som vid vår första behandling. Det gav ju ödesdigra konsekvenser.
I morse var jag till min nya läkare på IVF-kliniken. Hon gjorde ultraljud och jag lämnade blodprov. För att det inte skulle bli alltför stressigt att hinna före jobbet cyklade jag iväg redan kl 7. Allt såg bra ut och läkaren kunde konstatera att jag är nedreglerad. Äntligen efter 3,5 veckors sprayande! På torsdag ska jag börja spruta mig i magen med Menopur. Det är samma medicin som vid alla våra tidigare behandlingar, dock med en ny förpackning. Instruktionsfilmen gick att hitta via klinikens webbsida:
Ägguttaget är preliminärt planerat till tisdagen efter påsk. Det skulle vara ett väldigt bra datum för min del eftersom påskhelgen är precis innan med massa jobbfria dagar och min lediga onsdag dagen efter. Hoppas att planen håller!
Jag skapade dessa genom att bygga upp en “rulle” som jag sedan rullade och tänjde ut, byggde på tre hörn så att rullen bildade en triangel, fäste på svart lera runt omkring, skar sedan av lämpligt tjocka skivor och gjorde små hål längst upp. Det är ungefär samma princip som när jag gjorde mina små skivor av kiwi.
Premiären för örhängena blev i fredags då jag och några till hade ordnat en nostalgidag på jobbet med anledning av att basenheten Radiofysik fyller 50 år.
I morse på spraydag 18 kom den väntade blödningen. Den tog god tid på sig att komma, men det gör inget. Jag fick läkartid om en vecka för att lämna blodprov och få äggstockarna kontrollerade med ultraljud. Kanske får vi göra ägguttag om tre veckor eller så tar det längre tid. Vi får se. För mig kvittar det vilket. Vi har ingen brådska.
På jobbet stundar 60-talsfesten som jag och några till har planerat de senaste två månaderna. Hemma har jag tränat, vilat, umgåtts med vänner och förberett en lång spellista i Spotify till festen. Jag har varit på väldigt bra humör (för det mesta) de senaste veckorna. Det kanske beror på all den glada 60-talsmusiken som jag har lyssnat på. Eller för att jag känner några smulor hopp inför den nya IVF-behandlingen.
Denna vecka infaller den internationella endometriosveckan. Tyvärr händer det inte några aktiviteter angående detta i min stad. Men däremot vill jag tipsa om att Elisabet Andersson från Karolinska Institutet föreläser om endometrios på Mittuniversitetet i Sundsvall den 9 mars kl. 18–20. Det är lite väl långt att köra för mig men jag hoppas att många av er andra som är intresserade har möjlighet att ta er dit.
Min endometrioshistoria
I februari 2009 fick jag höra om sjukdomen endometrios för första gången av en läkare som jag besökte på Kirurgmottagningen. Diagnosen fick jag i maj 2009 efter en titthålsoperation. Det tog ungefär ett helt år efter att jag första gången sökte hjälp hos Kvinnokliniken för samlagssmärtor, och många olika läkarbesök på olika vårdinrättningar för att få veta det. Jag hann t.o.m. få en blödande endometriosknöl i naveln under tiden… Jag tror att läkaren på Kvinnokliniken kunde ha prickat in diagnosen nästan på en gång om hon hade haft mer kunskap om sjukdomen, eftersom jag hade flera av dom typiska symptomen.
Trots att endometrios är en mycket vanlig sjukdom finns det alldeles för lite forskning om den, troligen p.g.a. att sjukdomen endast drabbar kvinnor. Jag efterfrågar mer forskning, speciellt om kombinationen av endometrios och barnlöshet. Vi drabbade behöver mer uppmärksamhet kring sjukdomen och att fler vågar pratar om den!
